Tempest uppväxt i Väsby

Jag bodde uppe i Tolan men spenderade mesta tiden på andra sidan motorvägen där allting hände, musikfester, Folkets Park med mera. På kvällarna brukade vi hänga utanför Zamora i centrum och drömma hårt!

Efter att jag träffade John Norum, spenderade vi mesta tiden i replokal. Vi har haft några stycken genom åren. När vi bildade Force så repade vi i ett litet hus nära Lövenströmska sjukhuset. Jag kommer ihåg att vi ljudisolerade med gamla använda madrasser. Den lokal vi använde när vi sedan bytte namn till Europe låg på Vilundavägen nära centrum och tillhörde Televerket. Texten till låten Paradize Bay på Europes första platta skrev jag gåendes på Centralvägen på väg till den lokalen. När första Europe-plattan släpptes och den lokala skivaffären "Mickes Musik" skyltade upp hela fönstret blev det en kö utanför som sträckte sig längs hela Centralvägen.

Fram till att jag var 22 år spenderade jag all tid i Upplands Väsby. Jag flyttade sedan till Sundbyberg en kort period. Efter det bar det iväg ut i världen redan vid 24 års ålder. Men jag behöll länge min inspelningsstudio i källaren hos mina föräldrar. Där skrev jag det mesta materialet för Europes tre första plattor.

Foto: Lars-Erik Karlsson

För mig är det bästa med Väsby att det finns en stor blandning av olika människor från olika bakgrunder och länder. Det gör att kommunen står ut och gör väsen av sig. Som musiker kunde man alltid hitta likasinnade vart man än vände sig. Det anordnades musikfester regelbundet och vi hade ju vårt Folkets Park. På Centrumgården kunde man också gå att se på olika band. Där spelade även vårt band Force en gång i tiden.

Jag gick först i Odenslundaskolan och sedan kortare perioder i Grimsta och Ekeboskolan. Högstadiet gick jag i Runby. Det starkaste skolminnet är från Runbyskolan där Magnus Lindberg blev vikarie som musiklärare under en period. Han lånade ut sin gitarr till mig på rasterna och erbjöd mig att åka på turné med honom när jag bara var 13 år gammal. Jag tackade nej, men har aldrig glömt hur han inspirerade mig under den perioden. Han följde inte direkt skolplanen för musikundervisning. Vi lyssnade på rockplattor under lektionerna, pratade musik och ofta tog han fram gitarren, spelade och sjöng sina egna låtar inför klassen. Det gav mig väldigt mycket.

Gymnasiet gick jag i Vilundaskolan. Där gick jag mest och drömde och spenderade tid i biblioteket, där jag läste engelska musiktidningar som NME och Melody Maker. Där fick jag också syn på en bok av Shakespeare som heter The Tempest. Vi hade då börjat med bandet Force och jag kommer ihåg att lärarna tyckte jag skulle spendera mindre tid i replokalen och mer till studier. Det blev som det blev. Jag lånade även en keyboard av en annan elev som gick i Vilunda, Mic Michaeli. Jag hade hört att han var den enda killen i skolan som hade en synt. Det var på den Korg Poly 6 jag skrev keyboardriffet till The Final Countdown som vi några år senare spelade in på Europes tredje platta.

Jag besöker Upplands Väsby hela tiden. Min mamma och pappa bor där, samt min bror och hans familj. Jag har många goda minnen från min uppväxt och jag kan inte tänka mig att ha vuxit upp på ett bättre ställe.