Fakta

Vår gästkåsör i det här numret är Runa Olsson född 1942 och Väsbybo sedan 1973. Hon är numera pensionär men har tidigare arbetat som telefonist, butiksbiträde och dagmamma.

En spännande utveckling

Jag minns hur idylliskt jag tyckte Upplands Väsby var då jag och min make Per-Olov flyttade hit i juli 1973. Vi bodde i Rinkeby på den tiden och hade sett en annons i tidningen om ett radhus på Lövmovägen i Bollstanäs och bestämde oss för att åka och titta.

Det kändes lite som att komma ut på landet. Väsby var inte så exploaterat på den här tiden, men jag gillade verkligen inramningen, med flera vackra handelsträdgårdar.

Vi fastnade direkt för det charmiga radhuset med fyra rum och kök och flyttade inom kort in med våra tre söner. Hela familjen trivdes jättebra och uppskattade speciellt närheten till naturen.

Ett område jag var speciellt förtjust i, både på den här tiden och än idag, är Sandakärret. Det är lugnt, skönt och fridfullt, en perfekt plats att promenera vid för att koppla av. Det finns många sådana platser här såsom området kring Stora Wäsby, som är en annan favorit.

Vi har alltid varit en idrottsfanatisk familj. Min man var länge aktiv som maratonlöpare och är än idag involverad i det lokala föreningslivet som ideellt arbetande domarvärd i Väsby Hockey. Med tre idrottande söner vill jag lova att det blev mycket tvätt när de var i tonåren. Något som jag själv minns med glädje från den tiden är den sammanhållningen vi föräldrar fick tack vare våra barns aktiviteter. Vi hade många roliga stunder tillsammans på läktaren i Väsbyskolans gymnastiksal.

Det är en spännande utveckling som har skett i kommunen de senaste åren. Min man och jag bor nu mitt i händel­sernas centrum med nära till både pen­del­tågsstationen och Väsby Cent­rums serviceutbud. Det kan knap­past bli bättre, men vi följer med nyfikenhet föränd­ringarna i kvarteret Messingen och är speciellt intresserade av att se vad den nya gymnasieskolan kan betyda för Väsbys framtid.

Runa Olsson